Evangeliet denna söndag på kyrkoåret handlar om en storm på Galileiska sjön som lärjungarna råkade ut för, medan Jesus låg i båten och sov. När de hade väckt honom förebrår han dem för deras klena tro. Sedan stillar han stormen med några ord, till lärjungarnas glädje (Mark 4:35–41).
Dramatik finns det i hög grad i denna kantat. Först skildras övergivenheten. Jesus verkar inte bry sig om lärjungarnas rädsla. Musiken ger också intensiva bilder av stormen – livets stormar. När Jesus stillar stormen gör han det med musikens hjälp på ett oerhört kraftfullt sätt. Han nedkämpar stormen med sitt starka ord: ”Tig och var stilla!” Kristus visar Guds makt över kaosmakterna i tillvaron. Lärjungarna andas ut i tillbedjan och glädje.
Här har Bach i sin musik tagit vara på sin dramatiska förmåga utifrån bibeltextens livfullhet. Slutkoralen är en vers ur Jesu meine Freude (versen saknas dock i Sv. ps. 354), som vill övertyga oss om att Jesus är vår räddning och vårt beskärm vad som än händer, även om vi till en början känner oss utlämnade, ensamma och övergivna.
